Jubileum

Dagarna passerar. Det gör dom. Julen är över, och snart även nyåret.  Ganska skönt tycker jag.
Det händer inte så mycket.  Men igår var jag faktiskt på kalas. Ett sån´t där mitt-i-livet-kalas för en 50-åring.
När jag såg alla blommor som jubilaren fått, mindes jag min mormors födelsedags-foto från hennes 50-årsdag. För att inte tala om farmors motsvarande bild!  Ni vet, ett kort på huvudpersonen sittande bland alla blomkvastar. Ofta med en käpp e.d. Ondulerad i håret.
Jag föreslog 50-åringen igår att vi skulle arrangera ett sån´t foto. Erbjöd henne att låna en av mina kryckor som rekvisita. Kom på den lysande idéen att ta fotot i sepia, den där bruna färgen som gör att korten ser gamla ut redan från början. Hon tackade nej. Till hela alltet. Konstigt nog.

Jag funderade då och då under kvällen på vad mormor hade tyckt om hon varit med på kalaset. Om hon tyckt att vi var för högljudda, gamla människorna? Om hon hade tyckt att en del av oss hade för korta kjolar, gamla människorna? Om hon hade tyckt att mina orange-röda byxor var opassande på mig, gamla människan?  Förmodligen är svaret JA på samtliga frågor.
När mormor var 50, ja då var hon  nästan gammal. En tant, helt klart. Som sedan levde tills hon skulle fylla 90. Har lite svårt att fatta att hon är yngre på det där fotot, än vad jag är idag...Om jag går förbi spegeln det fortaste jag kan med mina onda fötter - då ser jag ingen tant där.