Civil-kurage?

Innan jag loggade in för att göra det här inlägget, var jag övertygad om att det skulle ha med civil-kurage att göra. Nu är jag inte så säker längre. Kanske har det inte ett dugg med det att göra? Vad är civil-kurage? För mig är det att våga stå upp och säga ifrån. Om/när jag ser någon som gör eller säger något som är kränkande eller på annat sätt skadar någon annan. Så, ja kanske var det civil-kurage. I miniatyr. Det krävdes inte någon större dos av mod av mig. Haha, inget mod alls faktiskt.
Så här var det.
Min hyresvärd är stadens största. Den som man i forna tider kallade Allmännyttan, underbart ord. Min hyresvärd har ett system. När de eller någon hyresgäst hittar cyklar eller andra föremål på gården. Alltså sådant som ingen känns vid, inte känts vid på lång tid. Som bara står och skräpar. Är i vägen. Tar plats. Ja, ni fattar. Då träder systemet i kraft. Hyresvärden sätter en gul lapp på föremålet. Där står ungefär att Om inte denna tas om hand av ägaren senast då o då, beslagtas den och bortfraktas. Helt ok, tycker jag.
På min gård finns en garage-länga, som inte används.Inte till garage. Den ska rivas, sägs det. Har sagts så i några år nu. Under tiden används den till att härbärgera en massa sådana här bortfraktade, beslagtagna föremål. Framförallt cyklar.
Sedan jag flyttade in för 2½ år sedan, har det på gården stått en stor, klumpig och mycket udda cykel. Ingen har någonsin använt den, och den tar stor plats vid cykelstället. Alla jag träffar på där ute, kommenterar denna cykel - bort med den! Den tillhörde tydligen någon som bodde här längre tillbaka.
Så, en dag mötte jag en av hyresvärdens folk. Han höll på att stuva in upphittade saker i garage-längan. Då slog jag till och påpekade denna cykel. Att den nog kunde platsa i längan nu.
Men - då träder systemet i kraft, som sagt. En lapp hamnade genast på cykelns sadel. Och har nu suttit där i ca en månad. Jag vet inte vilket datum för bortfraktande som är angivet. Det är ju dock ingen längre sträcka att frakta den, ca 10 meter till längan.

Nu till civil-kuraget. Eller vad det nu var.
I går em tittade jag ut genom fönstret. Jag såg ett gäng killar i 12 års-åldern. Från en annan gård.  Högljudda. Det stör mig inte, barn är barn. De måste få låta.
Men precis när jag tittade ut, så upptäcker de den där gula lappen på sadeln. Jag ser att de läser (roligt att se att de kan!) och ser också på den störste av dem; att nu ska vi hitta på nå´t...Så de drar loss lappen och fäster den på en annan cykelsadel i cykelstället. Inte på min dock, men på cykeln bredvid min.
Hmmm. Ett ganska påhittigt practical joke. Men jag tänkte med förskräckelse på om jag skulle komma ut och hitta MIN cykel bortfraktad! Eller, INTE  hitta cykeln då förstås.  Jag skulle tro att den var stulen så klart. Jag skulle inte anklaga hyresvärden. Jag skulle inte be att få titta i garage-längan. Nej, jag skulle polisanmäla stölden. Det har jag förvisso gjort vid minst tre tillfällen under senaste åren, till ingen nytta. Men ändå. Det är ju det man gör.

Alltnog.
Jag grunnade en stund. Grabbarna gick iväg ca 20 meter bort, till en gungställning. Fortsatte att vara högljudda där istället.
Då gick jag ner på gården. Ut till cykelstället. Såg att åtminstone en av pojkarna observerade mig. Jag rev loss lappen. Då hör jag att han som sett mig säger något. Han får till svar av den störste: "Muckar du eller?"
Jag svarar i hans ställe; att det är nog mig han menar. Detta säger jag samtidigt som jag sätter tillbaka lappen där den hör hemma, på den klumpiga cykeln som ingen äger.
"Jag sätter tillbaka den här,där den satt förut. Tror inte att den som äger den här andra cykeln, skulle bli så glad om den var borta rätt vad det är. Eller hur, tänk er själva!"
"Ok", muttrar ledar-grabben.
Det var allt. Nöjd med mig själv gick jag in igen. Pojkarna drog iväg. Skönt tänkte jag, för en sekund måste jag erkänna att jag trodde de skulle komma in o leta efter mig.
Ordningen återställdes dock efter mindre än en timme. Då var det högljudda gänget tillbaka på "min" gård, och sköt stenhårda skott mot garage-längan.  Tänk positivt nu, Helena.
Jag tänkte att det kanske är bra, skjut ännu hårdare. Då kanske längan rasar, och hyresvärden blir äntligen tvingad att göra något åt gården.