Anhörig

Anhörig. Det är det jag är nu. Har varit på Anhörigfika idag. Trevligt var det. Har varit på Anhörigsamtal. Ska gå en Anhörig-cirkel.
Allt detta är säkert väldigt bra. Om man är anhörig. Och det är jag ju. Nu. Säger dom.
Men - jag har väl alltid varit anhörig. Eller?
Jag hoppas och vill tro, att de allra flesta människor är anhöriga. På något sätt. Till någon. Anhörig är ju inte lika med blodsband. Anhörig är för mig nästan lika mycket en social term.  Tror jag. Tänker att även de som inte har någon släkt eller nära familj, även de kan ju såklart ha en anhörig. En vän. En kollega. Eller nå´n bara. Som kan räknas som anhörig.
Hemska tanke att få frågan om anhöriga, och svara att Neej det har jag inga.  Sedan är det förstås oftast någon som är Närmast anhörig. Just nu är det jag.
I dag satt vi tre generationer på Anhörigfika. Åt tårta gjorde vi. Nästan alla hade någon eller några Anhöriga på besök.
Samtalen pågick som på öar i det solupplysta rummet.Trevligt var det. Sedan att samtalen kanske svajar lite, ja det gör inte så mycket. Huvudsaken är att vi är där. Och att tårtan var god. Tredje generationen hade eget fikabröd med sig, glutenfritt. Men - det hade personalen också fixat. Så den generationen fick liksom dubbelt upp. Hoppade sedan över kvällsmaten, klokt beslut kanske.
Om två veckor är det kräftskiva. I samma rum. Då är vi Anhöriga inbjudna förstås. Det blir säkert också trevligt. Jag kommer att utmärka mig genom att ligga i en BadenBaden, pga ryggen.  Så vi får se vem som behöver mest hjälp av personalen den gången. Sörpla kräftor liggande?  Jodå det går så bra så. Lite värre är det med skalandet. Jag kanske får hjälp av min Anhöriga? Hon var en gång i tiden expert på dessa röda kryp. Det sägs ju att rörelseminnet sitter kvar länge. T.ex rörelsen man gör vid potatisskalning. Så det gäller säkert kräftskalning också.