Projekt, del 2.

Eftersom jag skrev så. Förra gången alltså. Då skrev jag att jag skulle återkomma i frågan. Angående "Konsten att ta sig ut".
I förra inlägget gällde det att komma sig ut med cykeln.
Nu är det bilen som gäller. Inte ofta jag använder den. Inte för att det är ett jobbigt projekt. I alla fall inte bara därför. Kanske mera för att jag faktiskt hellre vill cykla. För att jag med cykeln kommer närmare mina mål, alltså dit jag ska. Slipper gå så många steg. Kan parkera precis utanför. Dit jag ska.  Jag skulle ju också kunna säga att det är av miljöskäl. Eftersom jag inte har ngn sopsortering där jag bor (aja baja Öbo), så tar jag igen det med att cykla vart än jag ska. Nästan.
Men nu, bilen. Ponera att jag har dottern hemma på besök. Det är faktiskt oftast då jag använder bilen. Vi ska åka iväg. Vi ska åka hem till dottern. Tillbaka med all packning. T.ex. Då är det så här med konsten att ta sig ut:
1. Packa ihop allting, men där är dottern ett riktigt proffs. Det blir man väl av att ha separerade föräldrar under stora delar av uppväxten?  Kanske?
2. På med alla ytterkläder såklart.
3. In i hissen med allt. Ner till bottenplan. Släppa av dottern där, samt packningen.
4. In i hissen igen. Ner till källaren. Släpa ut/upp cykeln i hissen (se föregående inlägg).
5. Upp till bottenplan och ut med cykeln. Kanske ta med delar av packningen på cykeln.
6. J-klar, glömde ju bilnycklen! Upp och hämta den ...svettig nu.
7. Trampa ut från gården, runt hörnet, ner i garaget. Parkera cykeln och in i bilen. Upp ur underjorden (garaget).
8. Köra åt "fel" håll vid uppkomsten, måste åka och vända runt bilen. Det blir för snävt annars, kommer inte in på gården...och då har jag ändå världens minsta bil.
9. In på gården, ut ur bilen. Hämta dottern och packningen.
10. Jaaaa , iväg! Tuuut!!