Hennes mjukaste röst. En härlig textrad. Som också är titeln på boken jag just läser. "Hennes mjukaste röst". Av Bengt Ohlsson. Utspelas dock i USA. Huvudperson är Karen. Hon vaknar upp efter en svår olycka. Livrädd för den fysiska smärtan. Så småningom övergår det i en rädsla för annan smärta. Livssmärtan. Relationen till män. Till de vuxna barnen. Författaren liksom följer henne under konvalescensen.
Jag förstod först inte varför boken heter som den gör. Inte förrän på sidan 146. Och efter den sidan, ja då är titel-orden ständigt närvarande. Det borde de vara i mitt liv också. Någon enstaka gång finns de där. Men alltför sällan. Jag citerar en liten bit av sidan 146:
Hennes mjukaste röst viskar att hon har gjort något bra i dag. Hennes mjukaste röst tycker alltid att hon är duktig, och att hon har gjort mer än vad någon hade kunnat förvänta sig, och hennes mjukaste röst uppmanar henne alltid att unna sig saker,att skämma bort sig själv
Ganska mitt i prick.
Jag kanske borde kolla upp min hörsel. Min mjukaste röst kanske är så svag att jag inte hör den? Jag tror den finns där? För den mjukaste rösten passar det sig ju inte att skrika. Så jag får helt enkelt bli bättre på att lyssna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar