Rutiner

Rutiner. Ska helst inte rubbas.  Det är ju liksom vitsen med rutiner. Dottern min har sina. Många.  Som inte ska rubbas. Allt som är på onsdagens schema ska alltid vara på onsdagens schema. Om man brukar handla på torsdagar, då ska man handla på torsdagar - inte på onsdagar. Inte någon vecka helst. Då kan det bli otryggt på nå´t sätt. Det går att ändra förstås, men det kräver framförhållning.
Mina rutiner. Eller vad jag nu ska kalla det. Det jag gör. Eller inte gör. Varje dag, om det går. Det gör det ju inte. Men helst ska det vara så. Jag känner en olust om de rubbas. Hur låter det?
T.ex att jag varje dag ser fram emot fika-koppen på eftermiddagen. Jag förstår att de flesta av er längtar efter eftermiddags-kaffet. Men det här är mer än så. Rutinen att lägga mig på soffan. Dricka ur min speciella kopp. Kära nå´n, jag kom på att jag har en speciell förmiddagskopp också...jag börjar sent några dagar i veckan, Är inte med på förmiddags-fikat på jobbet. Då tar jag min speciella förmiddags-kopp här hemma. Underbart. I soffan. Samma tid om det går.
Onsdagar funkar inte det här. Då jobbar jag till 17. Fikar på jobbet. Ur en anonym mugg. Hmmm...men det går, det också.
T.ex. att jag badar i mitt badkar varje kväll. Helst före kvällsmaten. Beror lite på hur hungrig jag är.
T.ex. att jag knappt hinner innanför ytterdörren innan jag byter om till myskläder. Slappar-kläder. Och så får jag hoppas på att ingen ringer på och vill komma in. Då kanske jag måste byta om igen...bättre med besök med lite framförhållning.
I dotterns fall är det liksom lite mer legitimt. Hon har ju både utvecklingsstörning och ett litet autism-spektra.
Kanske har hon också en ärftlig faktor? Gissar att det är på mödernet.