Hemliga rum

Återigen har jag läst något. Någonstans. Att jag läste det någonstans, det vet jag. Men inte var. Spelar mindre roll.
Det handlade om våra hemliga rum.  Att vi människor är så komplexa. Så sammansatta. Som ett stort gammalt slott. Som om själva livet är ett palats. Med många dörrar. In till hemliga rum. 
Då och då öppnar vi kanske en dörr, tänker jag. En dörr in till ett alldeles outforskat rum. Kan vara spännande. Också skrämmande. Innanför den dörren kan det finnas - ja, det vi kanske drömt länge om. Nägot vi vill göra, ägna oss åt, utforska.  Bara vi vågar öppna dörren. En hemlig dörr in till en dröm.
I mitt fall tror jag att jag vet vad som finns bakom några av alla dörrarna i mitt palats.  Den ena dörren öppnas in till ett rum av skrivande. Skrivande som sysselsättning. Ett skrivande som tar lite större plats i livet.
När jag öppnar den andra dörren. Då känner jag direkt. Doften. Jag hör ljudet. Bruset. Jag är vid havet. Jag faktiskt bor vid havet. Alldeles nära. På stranden så gott som.
Jag öppnar även en tredje dörr. Och börjar genast le. I det tredje rummet finns Borneo. Djungel. Det är inte djungeln jag vill åt. Det är några av dess invånare. Orangutangerna. Helt såld på dessa släktingar är jag. Sedan länge. Längtar efter att ha en nära mig. 

Ni som känner mig, ni tycker nog att jag borde öppna dörrar in till mer "överkomliga" rum. Mer lätt-åtkomliga för en så´n som mig.  Men det är vitsen med dröm-dörrar. Du kanske kan öppna och kliva in i rummet. Eller du kan öppna och bli stående på tröskeln. Bättre det, än att inte öppna alls.
Jag är dessutom övertygad om att mitt palats även innehåller lönndörrar. En massa sådana. Som jag inte ens fått syn på . Inte än...