Bokningsbart?

 Att gå på lokal med mig är svårt. De flesta har lagt ner det projektet numera.  Så även jag. I I alla fall om det handlar om något mer än en öl. Eller kanske en fika.  Då gäller det att hitta ett ställe som har soffor. Eller, en soffa räcker ju.  Problemet är att den soffan så gott som aldrig råkar vara ledig. Just när jag anländer. Hoppande på mina kryckor, mestadels. Det brukar gå till så vid dessa sällsynta tillfällen, att sällskapet får gå i förväg. Kolla om någon soffa finns tillgänglig. Om så är fallet, snabbt ringa mig. Jag brukar vänta utanför. Eller någonstans i kvarteret. Cyklandes. Liksom cirkulerande. Bidande min tid.
Det är säkrast att ringa mig. Inte leta reda på mig. Nänä, inte lämna den ovärderliga soffan!

Men - att gå ut och äta mat. Inte en enkel fråga. Lite att bita i, för att vara rolig...
Nu händer det sig snart, att jag råkar fylla år. Inga jämna, oh nej, så fruktansvärt ojämnt som det kan bli.
Men det blir inget kalas. Av olika anledningar. Till dotterns stora förtret. Hur kan man fylla år utan att ha kalas?  Jag hade insett att kalas fick vi inte till, för att de som brukar komma, helt enkelt var upptagna. I ärlighetens namn är jag lika glad för det. För det uteblivna kalaset. Har inte riktigt orken eller lusten.
Så dottern och N smidde plan. Planen blev att bjuda ut mig. På restaurang. Hmmm....Hur då, undrade jag? Vi jagar ett ställe med soffa, såklart.  Jaha, och sedan sitter ni där i soffan några dagar i förväg då, eller? Och paxar plats?
Till slut fann vi ett ställe. Close to home. 
Så jag haltade in på etablissimanget, på mina kryckor. Tänkte att jag måste ändå fråga. Det fanns EN, säger EN, soffa! Oj, det här kan gå hur som helst på söndag. Så jag ställde frågan tjejen bakom disken aldrig förut fått.
"Kan jag boka soffan? Till på söndag? Lunch-tid?"   
"Öhhh?  Du vill ha soffan?"
"Ja, alltså vi ska äta förstås. Jag ska inte bara ligga där."
Och så fick jag dra hela valsen om min nerv-smärta blablablabla....
"Det här måste jag skriva upp" , sa tjejen. "Annars kommer dom andra aldrig att tro mig!"
Så - en stycken soffa bokad till söndag lunch!
När jag sedan sa: "Visst har ni glutenfria alternativ på menyn? Som inte innefattar qunioa, för det äter inte dottern?", då kände jag att det plötsligt var en ren rutinfråga.