Tisdag. En dag så god som någon. En dag där det fick plats en fundering.
Om skuld.
Skuld har på något sätt alltid funnits. I mig. Med mig. Bredvid mig. Omkring mig. Jag vet egentligen inte riktigt varför det är så. Har nog inte funderat förrän nu. I mogen ålder.
Skuldkänslan är som en trofast livskamrat. En livskamrat som jag nog borde separera från. Men separationer är svåra.
Jag tror att vi alla har vår beskärda del av skuld. Problemet med mig är att jag har svårt att sätta gränsen, Mellan skulderna.
Vilken skuld är min? Och vilken är egentligen någon annans skuld?
Om jag kunde klara gränssättningen däremellan, kanske skulden blev mindre? Fast det är ju inte säkert, bara troligt.
Det här är något jag får jobba med. Hela tiden. Inte som ett projekt. En livsuppgift.
Inte blev det ett särskilt roligt inlägg. Denna tisdag.
Funderar på om jag ska ta efter vissa av de små juvelerna jag träffar dagligen. Kanske ska jag säga "Det var inte jag!" eller "Jag var inte ens där!" eller "Hon började!" eller "Jag hade inget med det där att göra!" eller "Skyll inte på mig!"
Eller något annat passande. Inte ta på mig mer skuld. Jag har så det räcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar