Jämlikhet

Jämlikhet. I dennas namn känner jag att det här inlägget behöver skrivas.
Jag skrev om dofter. Och då nämnde jag min mammas doft. Eller snarare hennes parfym.  Så - jag känner att jag vill tänka lite på pappa också. Minns ju ibland även hans "parfym".
Och tänk, jag har kvar hans doft! På flaska! Två sorter t.o.m. Och det fantastiska är att de fortfarande doftar. Doftar pappa.
Nu har de legat gömda i en necessär i många år. Kanske just därför doften finns kvar? Den stannar kvar i mörkret.
Funderar nu på att ställa fram flaskorna. Med risk att doften försvinner.  Tar risken. Jag tror jag minns ändå.

Tänk vad många små saker jag har sparat. Saker som jag kanske inte då visste skulle bli så betydelsefulla, men som jag bara inte kunde slänga. Glad för det i dag är jag.
Samtidigt som jag förstås funderar på vad mina nära och kära kommer att spara efter mig? Vad skulle jag vilja att de sparade? Det första jag kommer att tänka på är inte parfymflaskor, det måste jag erkänna.  Snarare foton, skrivna saker, små prulledutter som får dem att tänka på mig.
Men vem vet - kanske står då en flaska CK One på en hylla hos någon av dem. En flaska med ytterst lite kvar i. Men med doften kvar. Doften av mig.
Kanske inte är så dumt. Fr.o.m. nu ska jag nog börja spara flaskorna, när de är bara nästan slut.