Enkelt?

Enkelt. Vem har sagt att det ska vara enkelt? Lätt att leva? Inte är det jag, så mycket vet jag. Snubblade över en blogg i dag. En annan Helenas blogg.  Var tvungen att kolla in den. Tvungen pga namnet på bloggen :  " Helenas enkla vardag". Så hette den. Bloggen. Attans tänkte jag. Så skulle jag ju kallat min blogg! Jag är ett stort fan av ironi nämligen.
Men den här bloggens titel var inte ironisk. Inte det minsta. Den här andra Helena hade verkligen en enkel vardag. 
Till skillnad från mig då. Ibland undrar jag vad jag håller på med? Som säger nej, nej och åter nej. När kommunens arbetsterapeut kommer med förslag på hjälpmedel. Nu en sådan där el-rullstol som nästan ser ut som en moppe. Om man kisar. Och det är mörkt ute,
Hon, terapeuten, säger att tänk vad bra, då kan du ta dig in i affärer! Blir mer oberoende av andra. Och det, det säger jag inte nej till. Men - jag kan inte acceptera att jag skulle vara handikappad. Nej, jag är smärtpatient. Det låter "bättre". Inte så kroniskt. Fast jag vet att min smärta är just det. Kronisk. Och att den blir värre för varje steg jag tar. För varje gång jag står.
Men jag skyller på att jag kan ju faktiskt inte sitta mer än 5 -10 minuter heller. Hur långt kommer jag på den tiden? Kanske in på Ica. Men inte ut.