Ljud. Ibland vilka ljud som helst. Inte bara oljud, utan vilka ljud som helst. De stör mig. Kanske inte alltid, men oftast. Ljud som innebär musik t.ex. Orkar bara inte höra. För hög volym på tv:n. Orkar bara inte höra. Grannarnas tonåringar som gapar ute på gården. Orkar bara inte höra.
Ibland är det som om jag har nolltolerans mot ljud. Och oljud. Det jag saknar är känslan av att lyssna på riktigt bra musik. Klart att det händer att jag gör det. Men alltmer sällan.
Undrar om det är en yrkesskada? Att man i min profession ofta är omgiven av en ljudridå hela dagarna? Kan vara en av faktorerna. Dock inte den enda, tror jag.
Det konstiga är att vissa ljud klarar jag. Ljud som säkerligen betecknas som oljud av andra. T.ex. när tågen far förbi. Eller när tågen bromsar in. Alldeles runt knuten. Det stör mig inte alls. Jag noterar knappt det ljudet.
När dottern tjoar och gapar och sjunger och följer med i dialogen i en av de otaliga DVD-filmerna. Stör mig inte. För mig är det nästan något jag överhuvudtaget inte noterar.
Det jag funderar på är följande. Man kan ju reglera ljudet. Alltså volymen på musik, på tv:n och även på röster i ett samtal. Vrida upp. Eller som i mitt fall; vrida ner.
Undrar om man kan göra detsamma med tystnaden? Liksom vrida upp den. Det måste ju inte alltid vara knäpptyst för att det ska vara tyst? Jag tror jag ska testa vid tillfälle. Vid ett tyst tillfälle. Om jag kan vrida upp tystnaden ett snäpp. Borde gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar