Bara därför att....

En liten händelse. I mitt liv. Som kan bli en anekdot. Kanske
Söndag kl 17.30. På cykel. På hemväg från lilla mamma. Tanke: jag cyklar förbi hattaffären här i mitt grannskap. För att kolla öppettiderna. För att jag behöver/ vill ha någon form av solhatt. 
Har tidigare noterat att öppettiderna står på en skylt på dörren. Cyklar sakta förbi. Ingen skylt syns. När jag kommit några meter förbi dörren slår det mig: dörren var ju öppen! Söndag kväll? 
Cyklar tillbaka. Jodå, öppen dörr. Stannar för att se öppettider-skylten. Någon säger: Vill du komma in?
Det är ägarinnan. En tant i mina ögon, kanske 10 år äldre än jag.  En dam. 
Damen säger att hon är där för att göra bokföringen. Och för att packa upp. En leverans. Jo jag tackar jag! Golvet i den lilla lokalen är lika täckt av kartonger, som väggarna är täckta av hattar. 
Jo, säger jag och sätter mig på en kartong, jag letar efter en hatt att ha på stranden.
Aha, då ska vi se - säger damen och börjar leta. Både på väggarna och i kartongerna. Bland allt så vet hon förstås var hon ska leta. Får fram några modeller. Nja, inte riktigt rätt.
Sedan kommer det underbara; Du är ju en pojk-flicka. (Ja, ni läste rätt; en POJK-FLICKA!)
Du ska ha en Håkan Hellström- hatt! 
Måste erkänna att jag inte har koll på Håkan. Inte ens på hans hatt.
Men när damen plockat fram en dylik ur en låda - så rätt! På pricken en sådan jag letade efter. Snacka om att kunna sitt gebit.  Jag tar den, sa jag. Pris?
Ja, sa damen, du ser ju att det är en Wigens. Smakar det så kostar det. Kvalitet.
450 kr.
Oj, sa jag, så mycket hade jag verkligen inte tänkt mig. Medger att jag inte har minsta koll på hatt-märken heller...
Äh, det är söndag, sa damen, och jag har ju egentligen stängt. Du får den för 200!
Taget, sa jag. Nu cyklar jag runt i min Wigenare, som en annan Håkan H.
Dock har vi ju samma i initialer, han och jag. Så det är helt ok.