Roligt och roligt

Roligt och roligt. Eller rrrolitt å rrolitt. På småländska. Griser sa inte ha rrolitt.
Ibland känner jag mig som di där grisera. Det är liksom inte meningen att jag ska ha roligt. Fast det är väl att ta i. Visst har jag roligt ibland. Kanske är det bara i jämförelse med andra jag känner mig som grisera. Att det inte är meningen.
Men då blir det som att tro på ödet. Att mitt öde är att inte ha roligt. Visst, jag kan tro på ödet. Någon enstaka gång. Dock tror jag betydligt oftare att jag själv är med och skapar mitt eget öde. Med viss hjälp.
Då kan jag ju fråga mig varför jag skapar en tillvaro i smärta?  Och jag har inget svar. Tyvärr.   
Fortsätter att brottas med den frågan. Är jag så vriden att jag VILL ha ont? Att jag INTE VILL ut och resa utan hellre är hemma med smärtan som sällskap?
Frågor som givetvis besvaras med ett nej. Förstås. Solklart.
Nu ska jag inte grotta ner mig för mycket. Men det här med att ha roligt skulle ju kunna bli lite lättare med en god ekonomi. Eller? Har jag totalt fel? Jag vet att pengar inte gör människan lyckligare. Kanske har man inte ett dugg roligare heller.
Men visst tusan skulle jag ha roligare om kroppen min inte behövde ta stryk av att städa. Om jag kunde köpa fler tjänster. Så kunde jag ligga på divanen, äta praliner. Och ha roligt.
Kanske.
Kan i alla fall konstatera att hösten inte blir roligare när jag ser mina kronor försvinna. På nya däck. På bilservice.  På rotfyllning.
Inget av det är särskilt roligt.  Men snart ska jag vinna. Jag skapar ju mitt öde. Så nu ska jag vinna på Triss. Jag väljer ödet att få 25000 i månaden i 20 år.  Så kan jag jobba BARA för att det är rrrolitt!