Host host

Rubriken syftar inte på att jag är hostig. Den syftar på en föreläsning jag och kollegan S bevistade. Förra veckan.
Att delta vid dylika evenemang kräver ganska mycket. Av mig. För mig. Kräver framförallt en kollegas starka armar. För att släpa på mitt hjälpmedel. Min solsäng. Så långt allt väl. S har starka armar.
När det är så bökigt, vill jag extra gärna att det är något extra bra.
Det lät så bra. Rubriken på föreläsningen talade till mig. Så inspirerande. Att få påfyllning i just det jag arbetar med. Riktad fortbildning. Wow!
Föreläsaren lät som en mycket kunnig person på området. Det är hen säkerligen också. Men. Det räcker inte. En bra föreläsare måste kunna föra sin kunskap vidare. En självklarhet. Men. Hen måste också kunna landa rätt. Hitta rätt nivå för varje publik. När det i anmälan stod vilka det riktade sig till. Förskollärare. Lärare i skolans lägre årskurser. Lärare som jobbar specifikt med vissa elever. Som jag gör.
När man går ut med en så specifikt riktad föreläsning. Då förväntar jag mig att föreläsaren förstår att publiken har vissa förkunskaper. Ganska stora förkunskaper. Om barn. Om elever. T.o.m. om de specifika elever som föreläsningen skulle utgå från.
S och jag var överens. Helt överens. Det är vi ganska ofta, men nu var det likhetstecken mellan våra tankar och åsikter: Det här kan vi redan. Det här visste vi väl. Aha, där kom ett litet, litet uns av ny kunskap. När jag säger uns, menar jag att denna tre-timmars- kväll, lätt kunde ha komprimerats till ca 30 minuter. Ett ord som passar är nedvärderande. I fråga om våra förkunskaper. Vi sa till varandra att möjligen en föreläsning för första terminen på lärarutbildningen. Möjligen.
Vi visste faktiskt att barn lär sig lättare om de har roligt. Vi hade inte särskilt roligt, kanske därför vi
inte  tyckte att vi lärde oss något nytt?
Host host? Syftar på att föreläsaren varvade sina "icke-poänger" med ett evinnerligt hostande.
Kan inte låta bli att undra vad hen tar i ersättning för en dylik kväll.
Vi i publiken fick betala dyra pengar. Eller vår arbetsgivare snarare.
Sådant svider ju i dessa dagar. Men vi får inte glömma att vi lärde oss att "svara" med rätt antal handklappningar. När föreläsaren klappade lång-kort-kort-kort-kort (Hälsan för halsen), ja vad skulle vi svara med för klappar? Just det: kort-kort (Bronzol).
En ny kunskap som inte är att förakta. Eller?