Jag läser. Alltså finns jag. Kanske är att hård-dra, men snudd på. För mig är läsandet en stor del av tillvaron. Ja, av själva livet faktiskt. Kanske blir det ännu mer tydligt när kroppen inte riktigt vill leva det liv jag tänkte mig? Läsandet ger mig nya infallsvinklar och tillträde till miljöer jag aldrig får se. Tillståndet att se in i andras liv och insikten om att de inte alltid är så mycket bättre. Eller tvärtom; ger mig en väldigt stark längtan att uppleva miljön irl.
Jag läser om inte allt, så nära på. Har ingen förkärlek för chic lit eller för vissa genrer inom fakta, undantaget historia. Men jag läser mest skönlitteratur numera, en salig blandning av romaner och thriller.
Nyligen hittade jag en bok av Karin Fossum, den norska författaren som jag tidigare läst inom deckar-genren. Men den här boken var något annat. Trots sin titel. "Brott". Handlar om en ensam man i Norge, och hur hans liv totalt förändras genom mötet med en ung och trasig flicka. Ett intressant grepp är hur vissa kapitel är skrivna så att författaren själv är med i handlingen. Läs den!
Inläggets titel syftar på Leif GW Persson. Något han sa i en intervju. Ungefär så här: "Tips vid ångest - Läs en bra bok. En bok som du kan försvinna in i. Då får du ett parallellt liv för en stund. När vardagen blir för svår."
Som vanligt ett klokt uttalande av den mannen.
Nu ska jag ta mig ett snack med kroppen. Vill höra hur den tänker ang bokrean. Klarar vi en liten sväng? Bra att vara rustad. Med eller utan ångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar