Avlyssnad?

Dagen före nyårsafton. Jag ligger tyvärr på sängen. Däckad av baciller. Igen. Har dock inte gett upp hoppet om morgondagen. Om festen här. Som jag längtat länge efter. Som planerats. Noggrant. I många turer. Faktum är att jag sparat konversationen mellan mig och de två andra "fruarna" i festgänget. Konversation via en sms-grupp. Läste upp den för N i morse, och när han skrattade, ja då tänkte jag att jag delar med mig till er.
H = Helena. Vad L och K står för, får ni gissa er till. Hoppas ni orkar läsa...

Söndag
H: God kväll! Träffade På K idag o vi planerade lite på cykelbanan. Bestäm med henne vem som gör förrätt o varmrätt. Alla tar med eget vin. Bra om jag vet menyn så jag ser om jag behöver fixa annat till dottern. Vi står för fördrinken /snacks/dessert/skumpa/ likör o whisky. Behövs vickning tro? Hör av er om ni vill transportera hit ngt under dagen. Kan vi säga att fördrinken äger rum kl 18, så kan vi börja äta i lagom mag-tid, 18.30? Ska bli så kul🍸🍾
L: Allt perfekt! Vi ordnar varmrätten... Tror inte vickning behövs.
K: Vi ordnar förrätt ( jordärtskockssoppa) o sallad. Tycker inte vickning behövs, jag är aldrig vaken så länge...😴
L: Samma här...
H: Måste fråga igen, vad är det ni inte tål?
K: Jag tål inte nötter, mandel, stenfrukter, äpple, päron, ananas...
L: Jag tål inte hasselnötter, valnötter, hyacinter och pälsdjur. Har du hyacinter kan de väl bo i köket, och låt bli att blanda några pälsdjur i maten😉
H: Oj jag glömde ju att säga grattis till dig K, du fyller ju idag!

Måndag
L:  Ok, nu har mannen här bestämt huvudrätt. Det blir kyckling med jordärtsskocka, sötpotatis, ingefära, koriander, vitlök, lime
H: Supergott! Jag gör ngn "renare" mat åt dottern, inget hopblandat här inte. Möjligen blanda grädde i såsen😉.
L: Jag var inte klar; belugalinser, chili o morot. Ska bli så kul!
K : Men blir det inte för mkt jordärtsskocka med sådan soppa också? Hur är det med kräftsoppa?
H: Gillar och tål!
K: Varmrätten låter fantastisk!  Men b t v, vad är belugalinser ?
L: Det blir toppen med jordärtskockssoppa!
H : Ska man dricka öl till den soppan, eller?
L : Belugalinser blir  en överraskning, K.
K: Öl eller vitt vin. Jag googlar😊
Tisdag
H: Håll alla tummar - jag har ont i halsen o känner mig sjuk😡😡😡😡😡 - jag som längtat så. Kurerar med vitlök, ingefära o honung.
L: Usch, vik hädan bacillusker  - men om de är för envisa bestämmer vi ett nytt datum för nyår.
K: Häck o väck med sjukdom!
L: vi firar väl nyår när vi vill!
K: Flexibla är vårt förnamn. Jag kan dricka bubbel vilken dag som helst💃. Det blir kräftsoppa . Funkar det med chili för dig H?
H: Jättebra mot bacillerna. Och L, be mannen ta i extra ingefära i varmrätten!
K: Om vi tar med bubbel till drinken så kan vi fortsätta m det till soppan. Eller tänkte ni ngn särskild drink, H?
H: Vi har fixat Dry Martinis...jag tål ju inte bubbel. Men drick det ni vill självklart!
K: Nej nej jag glömde - vi tar vitt vin till soppan. Behövs porslin? Och L, har du ngr önskemål ang salladen?
H: Porslin behövs inte. Skippa lök i salladen! Funderar...undrar om FRA har koll på denna konversation?
L: Hu,,måste vara högintressant!
K: Vi har högre kontrollbehov än FRA,dom fattar ingenting😭
H: Haha, är det ok om jag lägger ut det här på bloggen, börjar bli riktigt roligt?  Om jag inte namnger er?
L:  Om du bara använder förnamnen är det väl ingen som kan spåra oss..🤔 ...eller?
K: Dom skulle bara veta vad vi pratar om EGENTLIGEN!!!

Som ni förstår bara måste jag vara frisk i morgon😜

Nålstick

Dags igen idag. Akupunktur. Jag har en deal med akupunktörskan. En deal av ekonomiskt slag. Skulle aldrig ha råd utan denna deal.
Det handlar inte om vilka stick som helst. Det handlar om klassisk kinesisk akupunktur. Tydligen helt annat än "vanlig, västerländsk" sådan. Jag har förstås fått den formen också. Som ren smärtlindring har den fungerat hyfsat.  Nu är det meningen att nålarna ska jobba mer på djupet. Som tur är behöver de inte stickas in djupare för det.
Men sticken sätts inte där jag har ont. I kinesiska varianten använder man sig sig av pulsen. Akupunktören känner mig bokstavligen på pulsen flera ggr under behandlingen. Nålarna placeras utifrån det. På något  knepigt sätt berättar mina pulsar (så säger man, som om jag har fler än en) en massa saker om tillståndet. Tillståndet i mina inre organ osv.
Organen hänger ju ihop med det man benämner meridianer. Gallblåse-meridianen är en.
Sedan sticks nålarna in vid de här meridianerna. Oftast bara 2-3 på olika ställen på kroppen.
På detta viset kan man antingen boosta ett organ, eller försöka få det -organet- att gå ner i varv.
Gissa vad som oftast behövs i mitt fall? Rätt gissat. Mina organ är overloaded.
På sista  tiden har det varit "för mycket hetta" i systemet. Sätts i samband med utbrottet av eksem jag har/haft hela hösten.
Intressant är det. Typiskt för mig är ju att ställa tusen och en frågor varje gång. Så nu kan jag snart jobba extra inte bara på 1177. Eller som ett levande FASS. Nu snart även som åtminstone assistent till akupunktörer.
Om behandlingarna hjälper?  Jag ber att få återkomma i den frågan....

Måluppfyllelse

Måluppfyllelse. Ett ord som inte fanns  i skolans vokabulär då, när jag började min bana. Självklart fanns önskan/krav om måluppfyllelse, men den benämndes på annat sätt. Nu är det inte bara måluppfyllelse, utan högre sådan vi strävar mot.
Fast detta lilla inlägg såhär när fredagseftermiddagen börjar gå mot kväll, ska inte alls handla om skolan. Utan om min egen privata måluppfyllelse.
Den som jag kämpar med varenda dag. Året runt. Om jag lägger till ordet högre framför? Njaa, där är jag inte riktigt.
Min måluppfyllelse handlar framförallt om att kunna släppa taget.   Om vad?  Det mesta. Allt. Typ.
Kanske inte alldeles släppa taget, men åtminstone inte hålla så himla hårt. Att öva mig på att inte fixa så mycket. Inta dona så mycket. Kanske framförallt inte föregå så mycket.
Intellektuellt förstår jag ju att man inte måste ha en framförhållning på flera veckor. I alla fall inte när det gäller vilka papper jag behöver ha med mig till ett möte. Kanske när det gäller att boka biljetter till något, men det gör jag otroligt sällan.
Jorden går inte under om jag råkar glömma. Om jag inte har total kontroll på allt. Om jag släpper taget lite.
Ni som arbetar tillsammans med mig, jag ber er om en sak. Om jag delegerar/ber er om att utföra något åt mig...säg då ifrån om/när jag kontrollerar om det blivit gjort.

Det här handlar  i mitt fall även om att släppa taget om dottern. Kanske inte direkt om henne, men att släppa taget lite om hennes vardag. Att låta personalen göra lite misstag och lära sig av det. Istället för att jag går in o styr, innan det kanske ens behövs?
Två områden där jag faktiskt har nått måluppfyllelsen är så vitt skilda som sonen min och matlagning.
Svårt att ha kontroll över honom, däruppe i huvudstaden. Skönt, tycker han förstås.
Och laga mat utan recept har jag gjort länge. För det mesta iaf. Fast det är väl ett område där jag borde ha mer kontroll....
Skulle ju inte göra något att kunna laga samma sak en gång till. Om man säger så. I alla fall de gånger  jag verkligen får till något gott.

Turf

Turf. Turfning. Att turfa.  Ett relativt nytt begrepp i min värld. Ett s.k. realtidsspel. Som kräver en smartphone.
Dock är det inte ett spel där man sitter hemma i soffan. Nej, det krävs faktiskt lite fysisk aktivitet.  Via cykel. Skulle ju passa mig.
Vad jag förstår går det ut på att hitta "zoner". Man samlar poäng genom att "ta över zoner". Och "behålla" dem så länge som möjligt.
Tydligen övertar man zonen genom att helt enkelt befinna sig i den. Zonen. Rent fysiskt befinna sig alltså. Efter en månad är en spelomgång slut, och den som har flest zoner vinner förstås. Då får man visst bestämma en ny zon.
Tydligen ser man varandra på kartan i appen, och kan på så vis skynda sig för att hinna före andra till en viss zon.
Som en mix av "Herre på täppan" och orientering. Typ. Fast digitalt då. Fast även fysiskt då.

Läste någonstans att  2015 hade 133 500 personer registrerat ett användarnamn i spelet. World wide.
Några av dem har jag sett. För det var när jag började lägga märke till konstiga filurer på min bakgård, det var då jag lärde mig om Turf.
Cyklister som tar en sväng in på min gård. Stannar till. Tittar på mobilen, som oftast sitter i nå'n hållare på styret. Klickar lite. Ser allmänt nöjda ut. Rättar till hjälmen och drar vidare.
Då tar de en zon. Min zon. Min bakgård.
Lite väl nördigt kan det bli. Som i går kväll. Jag drog ner rullgardinen 23.00. Kolsvart ute. Snö i luften. 29 november liksom. Under lyktan på bakgården stod han. En turfare. Jag ser direkt att det är en dylik.När han tagit sin/min zon, slirade han vidare. Så nöjd i lyktans sken.
Märklig sport det där. Kanske ska testa till våren. En zon har jag ju liksom redan hittat.

Roligt å roligt...

Roligt. Är det en rättighet att ha? Eller kanske har vi en skyldighet att ha roligt?  Typisk Helena-fundering. Så här på tisdagkvällen.
Trött är jag . Och nå't skit i luftrören har jag. Eksemet frodas. Inget av det är så roligt. Därav ett kort inlägg. Som säkert inte heller blir så roligt.
Kan ändå inte låta bli att fundera över detta. Kanske ser det utåt ut som att jag har rätt roligt. Det har jag väl ibland såklart. Men sällan i några längre sjok. Den liksom glimmar till. Roligheten. Känslan av att ha roligt. Då är det underbart. Då inser jag att det borde ske oftare. Tänker att det för många andra är så. Att roligheten överväger. Men så funderar jag lite till. Då inser jag att så är det nog inte. Alla har ju sitt liksom. Sådant som är icke-roligt. Mer eller mindre.
Det jag funderar på är om jag borde anstränga mig mer. För att ha roligt. Fast då tänker jag att roligt ska inte ansträngas fram. Det ska bara komma. Men kanske borde jag träna lite mer på att ha mer roligt inåt.  I andra situationer än de som ev märks utåt. Att låta den känslan leva kvar. Lite längre. Ha roligt i mig själv. I själen. Är ni med?
Önskar jag kunde säga som Kleerup: " Det är rätt roligt, att vara mig." Eller I mig kanske han sa, och syftade på i sin hjärna.
Det ska jag träna på. Att tycka, och kanske säga. Att det ÄR roligt att vara jag.
Hmm...hur svårt kan det va? Jag trivs ju faktiskt bra i mitt eget sällskap.

Backspegeln?

En liten anekdot. Från i måndags.
Jag har en liten bil. En väldigt liten bil. Som inte används särskilt mycket, men som ändå ger mig lite frihetskänsla. Den är mycket billig i drift. Mycket billig att försäkra. Det som kostar är garaget och service.
I måndags ringde jag min bilverkstad. Följande dialog utspelade sig i telefon. Ska kanske tillägga att jag är kollega med sonen till mannen på verkstaden.
Helena: Hej, jag undrar om service. Vad säger du om jag säger att jag kört 150 mil sedan förra servicen - är det nödvändigt då?
Verkstaden: Nej, spara pengarna du! Men, ett tips är att du kör lite då och då, och så tvärbromsar du. För om du kör så lite kan du åka på att tvingas byta bromsbelägg. Och så tittar du förstås i backspegeln!
H: VARFÖR SKA JAG TITTA I BACKSPEGELN🤓?
V: ( nu blev det tyst i luren en stund) Hmm, ja du fundera på det!
H: Men jag jobbar på X-skolan! Visst är du pappa till min kollega XX?
V: ( nu riktigt hörde jag frågetecknen i hans huvud, men han är sin sons far och har en sjujäkla humor. Tur det, för vad har min arbetsplats att göra med någonting alls här?) Aha, då,förstår jag, om du är kollega med XX. Inte konstigt att du frågar om backspegeln😁. Jag tänkte annars att det kan vara en bra ide att kolla bakåt INNAN du tvärbromsar...
H: ( nu blev det tyst i min ände av luren)
Efter typ tre sekunder började vi skratta, ingen av oss kunde sluta.
I går var jag ute och körde lite. Jädrar vad jag bromsade. Allt som oftast kom jag faktiskt ihåg att titta i backspegeln. Innan.

Compassion

Compassion is the new black. Inom självhjälp och terapi. Har jag läst. Ett nytt begrepp som kommit in i alla dessa självhjälps-teorier. Självmedkänsla. Att vi ska vara lite snällare mot oss själva.  Att vara självsnälla liksom.
När livet går snett. Eller gör ont. Då ska vi träna oss i att säga okej till att vi känner oss ledsna. Besvikna. Svikna. Eller vad det nu är för känsla vi har. Att det är okej . Att inte fly undan känslan. Att erkänna för oss själva att det känns för jäkligt. Helt enkelt.
Kanske som att ge sig själv en kram. Att tycka om sig själv när det känns som sämst. Det är the new black.
Låter helt okej för min del. Dock inte enkelt. Inte ett dugg enkelt. Mycket lättare att skuldbelägga sig själv. Att tänka att det helt och hållet beror på mig att det blev så här. Mycket lättare.
Men - jag förstår helt och hållet tanken med Compassion. Kanske ska träna lite. På att vara lite självsnäll. Tror faktiskt jag börjar nu. Omedelbart. Det är lite synd om mig ikväll. Mina fötter gör ondare än vanligt. Om jag inte tränar på Compassion-tänket, då är det ju MITT EGET FEL eftersom jag gick för många steg helt enkelt. VARFÖR gjorde jag det, dumma mig? Skyll mig själv!
Men om jag börjar träna nu. På att INTE skuldbelägga. På att ha lite medkänsla med mig själv istället. Då ser mitt träningsläger ut så här i kväll:
En tanke om att det faktiskt ÄR synd om mig som har så ont. Att jag är ledsen för det. Ett varmt bad. Ett glas vin. Choklad.  Hmm...det var ju inte så svårt!
Tror jag lägger mig i hårdträning.