Drömtydning.

Drömtydning. Vet inte riktigt vad det står för. Att man av sina drömmar ska kunna tolka ut något. Något annat än vad drömmen egentligen handlade om. Att drömmen vill säga något till mig. Som klassikern att drömma att man tappar sina tänder. Fast just i detta nu har jag glömt vad drömtydarna säger om det. Skit samma. Det är inte tandlossning jag drömmer om.
MIna drömmar nu och sedan ganska lång tid tillbaka är inte så svårtydda. Jag kan förstå vad de vill säga. Eller rättare sagt vad det är jag bearbetar.
Jag drömmer OFTA om att mina barn är små. I nuläget är de snart 29 och snart 25. Så det är ju inte dagsfärska bilder jag ser i drömmen. Men - oh, så underbara bilder! Dottern kanske 6-7 år och sonen 2-3. Pratglada och gosiga. Ja, ni vet. Så långt allt väl.
Men, hur underbara bilderna än är, så slutar alltid drömmen med att jag vaknar och storgråter. Alltså, jag vaknar av mina egna tårar. Som inte är nå´n dröm.
Jag vet varför. I dag sa jag till en kollega att jag skulle ge vad som helst ;VAD SOM HELST!
För att få några dagar med mina små barn.
Jag är helt o fullt medveten att kroppen inte skulle orka att ha småbarn på heltid nu, men några dagar. Och inte med vilka småbarn som helst. Nej, det måste vara K och E. Som de var då, slutet av 80-talet.  För all del, det skulle inte göra mig nå´t att jag också kunde vara som jag var då...
I natt när jag återigen vaknade av mina egna tårar, sa jag högt till mig själv: Helena, du behöver hjälp med det här!
Fast vadå? Jag fattar ju. Det är medelålderns/klimakteriets drömmar. Om den tid som flytt. Jag skulle bara så gärna vilja se tillbaka på den tiden utan det här sorgsna stråket.
I alla fall på nätterna.
Med tanke på detta är det väl tur att jag sover så få timmar varje natt!