Olja och vatten

I går hade jag besök. En av mina allra bästa vänner. Mycket trevligt, som vanligt. Många skratt. Men i går även en glimt av annat. Dock kom inte tårarna förrän senare, när jag var ensam igen. Vi snuddade vid en av min allra största sorger. Jag vill inte i detalj gå in på det här på bloggen. Men det handlar om kromosomer. Hos ett annat barn än dottern. Ett barn som inte är med mig, som inte varit det sedan v 22 i magen. Ett beslut jag tog. Ett både lätt och mycket svårt beslut. Nog nu.
Kromosomer vad gäller Karin kan jag däremot skriva om. Fast jag tror jag gör det en annan gång. Hon är bara för härlig (får man skriva så om sin egen?) Mitt snart 29-åriga barn.
Hon är väldigt mycket beviset på att Glädjen och sorgen KAN gå hand i hand. De är inte som oljan och vattnet.

Hur ska jag få till en rolig twist på detta inlägg tro? Kanske med den här bilden. Karin hade middagsbjudning, och desserten var mycket lockande!