Elände. Eländes elände. Vilket ord. Ser inte riktigt klokt ut i skrift. Och det är väl inte riktigt klokt. Att jag allt som oftast känner mig omgiven av detta. Av elände. Omringad nästan. Skulle kanske kunna räcka med mitt eget kropps-elände? Eller med lilla mammas elände som följer med den höga åldern? Eller med dotterns funktionsnedsättning? Eller med alla hennes infektioner både här o där? Eller den usla ekonomin?
Ja kära nå´n, ibland finns liksom inget slut. På eländet. Det är inte bra för hälsan med elände. Den eländiga hälsan blir ännu sämre. Tror jag. All hälsa, både bra och dålig, mår bättre av att omges av o-elände.( Hittar inget bra motsatsord till elände just nu i skrivande stund...)
En rätt sliten tröst-klyscha är ju att Det finns alltid dom som har det värre.
Faktum är att vid vissa tillfällen hjälper det faktiskt. Att tänka så. Så det försöker jag göra.
Ett annat sätt är att försöka tänka på det jag faktiskt har (t.ex. några som jag älskar och som älskar mig tillbaka). Och det jag faktiskt kan göra (t.ex. cykla).
Jag är lite dålig på det. Dom dagar som är mest omringade av elände, då måste jag verkligen bli bättre på dom här tankarna.
Så - ni som läser det här, påminn mig!!!
Sedan är det ju alltid bra att ha något att se fram emot. En liten resa eller fest eller så. Vad har du att se fram emot? Jag har en veckas diet + fasta + laxering. Som Grand Finale - en coloscopi!!!
Till dig som inte vet vad det är: Var glad för det! Du vill inte veta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar