Vetenskapens värld.

Såg ett väldigt intressant tv-program i går. Vetenskapens värld. Det brukar oftast vara intressant. I går handlade det t.o.m. om mig. Nästan. I alla fall halva programmet. Hela programmet handlade om smärta. Ena halvan upptogs av problemet med att INTE kunna känna smärta. Låter som musik i mina öron. Men... Smärtan är så klart ett nödvändigt inslag i många av livets situationer. Det kan handla om överlevnad. Nu har forskarna identifierat en gen som ger detta tillstånd. Så nu gäller det bara att använda den kunskapen och tillverka smärtpiller utifrån det. Piller helt utan biverkningar tror man!
Andra halvan handlade om mig. Dvs kronisk smärta. Om nerver är inblandade eller inte. Det är dom ju, det känns. Pratades om att kronisk smärta är smärta utan någon mening. Alltså att själva smärtan kvarstår trots att skadan är läkt.
En av mina underbara doktorer har sagt: När smärta uppstår är det som om impulserna till hjärnan letar sig fram på snåriga skogsstigar. Ju längre smärtan kvarstår, desto bredare blir vägen. Kronisk smärta? Ja då färdas smärtimpulserna på autobahn. Och dessutom behövs nästan ingenting för att trigga igång de små jävlarna. Eftersom de vet att det är så lätt att komma fram.
En kvinna fick prova nå´n slags stimulering med impulser mot hjärnan. Smärtan i armen minskade. Det vill jag också testa! Fast det här var en forskare i England. Och en ung kvinna. Undrar om mitt landsting når dit? Och om man i så fall ger en medelålders tant den chansen?
Kanske får satsa på den andra varianten som visades. Att man bevisat att positiv yttre stimuli kan minska smärtförnimmelserna. Visste jag väl redan. I det här fallet fick en kille spela tv-spel under en smärtsam behandling - funkade. Dock av vikt att man "går in i den virtuella världen" med en apparat på huvudet och speciella glasögon.
Årets julklapp kanske?