Satisfaction

Konsten att stryka. Tillfredsställelsen i att stryka. På mina listor.  Jag erkänner - jag är en person som skriver listor. Om allt och ingenting. Med åren har det kanske blivit så att jag är orolig att glömma något om det inte står på listan. Men vanan att lista, den har jag haft sedan ungdomen. Tror faktiskt jag ärvt den av min käre far.
Mitt första list-minne är just av honom. Och hans bror, min farbror Olle. Vi skulle ut på en av våra båda familjers otaliga camping-semestrar. Och listor skrevs. Både i vår lilla stad, och i Karlstad där farbror skrev. Hos oss var det pappas uppgift.  Mamma var inte inblandad så vitt jag vet. Dessa listor var nog av nöden tvungna, det var inte lätt att få plats med allt i minsta sortens SAAB. Packningen på taket var lika stor som hela bilen. Jag minns också att pappa inte strök över det han packat ner, utan bara satte en bock i kanten. Kanske för att kunna återanvända listan?
Så gör inte jag. Jag STRYKER. 
Om det är en att-göra-lista är det underbart att utföra själva stryknings-momentet. Framförallt om det är en lista på jobbet. Eller en av alla mina listor över telefonsamtal till olika instanser. Typ försäkringskassan, som är en favorit.
Men; jag skriver även en liten lista om det så bara är en natt jag ska sova på annat håll. På annat håll menar jag hos N. Listan är ett måste för att jag ska vara säker på att inte glömma min bett-skena. Jag hör ju själv hur sjukt det låter. Men alla blir vi saliga på vårt sätt.

Det jag inte gör i list-väg, är att skriva CHECK på Facebook. Som många gör så fort de utfört något, oftast ett träningspass. Jag utför i och för sig inte så många träningspass att jag behöver bocka av dem, men ändå. CHECK???? Nej, jag vill ta pennan och stryka på min riktiga, skrivna lista. Där är jag för en gångs skull riktigt konservativ.