Vita lögner

Det sägs ju att det finns olika färger på lögner. Att de vita är lite mer okej, liksom. Så jag hoppas och ber att det jag nu ska erkänna, går under den färgen i paletten. Annars kan jag nog trösta mig med att det i alla fall är preskriberat.
Händelsen inträffade någon gång i början av 90-talet. I Göteborg. Jag och N var på en liten semester-tripp. Vi hade under dagen varit på Hönö om jag inte minns fel. Vi kom in till Gbg ganska sent och skulle ha rum för natten. Inga sjöar av pengar att ösa ur (inte då heller!), så vi hittade ett litet och ganska skumt hotell. Inte på Avenyn om man säger så...
Alltnog. Redan då hade jag vissa problem med ryggen, så pass att Tempur-madrassen var med. I mörkret gick jag in och bad i receptionen att få prova hotellsängens madrass! Lite skeptisk var han ju, killen bakom disken. Men jag fick testa. Bara för att naturligtvis säga att "Nja, jag måste ha min specialmadrass med mig". Varvid stackars N fick kånka in den, förbi receptionskillen, uppför trapporna. Pust. Så var det hindret avklarat.
Det här var ett hotell av den rangen; att frukost inte ingick. Till priset av 50 kr erbjöds vi att på morgonen få ta smörgåsar och kaffe från en vagn i korridoren.
Attans heller. För dyrt tyckte vi. Men det kunde jag ju inte säga. I dag förstår jag inte varför jag inte bara sa det? Nähä, istället drog jag blixtsnabbt den vita lögnen: "Vi tar ingen frukost. Min man är glutenallergiker".Vet faktiskt inte var jag fick den ifrån. Lögnen. Två lögner i en dessutom. N var inte allergisk, och vi var heller inte gifta.
Som ni kanske har förstått så var detta inget ställe där man på 90-talet erbjöd glutenfria alternativ. Vilket jag ju i det läget var tacksam för.
På morgonen när jag öppnade dörren ut till korridoren, så stog frukostvagnen precis utanför. Och vad gör jag? Jag, som generellt sett är en otroligt ärlig och ordentlig person. Ja, jag snappar förstås åt mig några mackor och nå´n form av varm dryck. Till oss båda. Som vi inmundigade i smyg, på vårt eget rum!
Det var som om det liksom inte spelade någon roll. Det här hotellet och jag var redan körda. Och skulle aldrig träffas mer.  En vit lögn eller annan oärlighet mer eller mindre, vad gjorde det för skillnad?
Många år senare fick jag kanske mitt straff. Eller i alla fall en tankeställare. Det kan straffa sig att använda lytes-komik. Dottern min fick diagnosen gluten-intolerans! Fasen så besvärligt...