The Doctors

Ibland räcker det inte att göra sitt bästa. Tyvärr. För jag känner verkligen att några personer gör sitt bästa för min hälsa, men de når inte ända fram. De är mina skyddsänglar ändå. Mina tre doktorer. Tre olika sorter. Tre olika mottagningar. Tre olika personligheter förstås. En magdoktor. En ortoped.  Och så min doktor på vårdcentralen. De gör vad de kan, och ändå har jag så ONT.  I går träffade jag "min" ortoped som hastigast, för att få en cortisonspruta i min onda bäcken-led. Bestämdes att jag ska göra en magnet-röntgen av fötterna. Alltid något. Han är som en hustomte, min ortoped. Tryggheten personifierad.
Jag blir lite orolig när jag tänker på deras ålder. En inte alltför vild gissning är att alla tre kommer att försvinna ur mitt liv ungefär samtidigt. Fast kanske någon av dom väljer att jobba över pensionsåldern.
Såg ett tv-program, tror det heter "The Doctors". Ett informations-program ang olika sjukdomar o tillstånd. Som ni vet har jag en svaghet för läkar-program. Men det här går bort. Fyra läkare. Alla såg lika perfekta ut. Mycket riktigt, en var plastik-kirurg. Han har säkert gjort sina tv-kollegor en tjänst. Behöver jag säga att det är ett program från USA?
Jag är överlycklig att mina Doctors har rynkor och gråa hår! Trots att dom inte kan hjälpa mig att bli av med ontet...så litar jag på dom fullt ut.
Nu är jag förresten duktig med kosten  - i kväll blir det wok med tofu. Återkommer med utlåtande. Tror jag...

En P.S. skulle jag behöva. På heltid.

I dag har jag haft en P.S.  Under en del av dagen har jag haft en Personal.Shopper.    En P.S. är väldigt bra att ha när man inte kan stå och än mindre gå på sina onda fötter. 
Fast P.S. räcker inte som förkortning i dag, eftersom det inte enbart var Shopping som utfördes.
På förmiddagen hade jag tillgång till en P.C.L. (Personal Cleaning Lady, förf.anm.). Denna P.C.L. drog ett varv med dammtrasan under en liten fikastund här hemma. Mycket effektivt.
Eftersom jag försöker sprida ut mina behov till höger o vänster, så bytte jag Personal till em. Då blev det en P.S. Lite alla möjliga ärenden på stan utfördes.
Och så nu på kvällskvisten fick jag helt oförhappandes tillgång till ännu en P.S.  Thank you very much!
På tal om shopping...en företeelse här i staden som jag uppskattar mer nu sedan fötterna krånglar, är torghandeln. Det är kanon att kunna cykla ända fram till grönsakerna.
Helst skulle jag vilja slippa kliva av cykeln och göra mina inköp sittande på sadeln. Hållande i nå´n markis eller så. Men det känns som om de andra kunderna (läs damerna)  tycker det är tillräckligt störande att jag överhuvud taget kommer cyklande på torget. Inte är det väl cykelförbud där? Eller?
Well, well; nu längtar jag efter Bondens Marknad - då j*klar ska jag shoppa loss!

Det var så roligt, jag måste skratta...

Det finns ingen som helst anledning att åka berg - o - dalbana längre. Kolla bara in den här videon, det räcker o blir över!

Hjälpmedelscentralen.nu

Jag  har en filial. Man kan säga att jag är filial-föreståndare. En filial (roligt ord) till hjälpmedelscentralen. Uppdraget är att bistå med diverse hjälpmedel för att klara every day life. Min filial bistår endast mig själv, och kanske i viss mån dottern. Mest mig. Ponera att jag ska ut och resa en liten sväng. Och jag menar liten sväng, inte en weekend i Paris eller åka pråm i England. En liten sväng med övernattning. Då får föreståndaren jobba hårt för att ha koll på alla hjälpmedel som ska med.  Jobba sig svettig faktiskt.
Först o främst gäller det att sova bra. Det betyder bra madrass. Helst Tempur. Tempur är tungt och skrymmande att ha i packningen. Kan gå med en superb luftmadrass+ en extra madrass ovanpå. Fast det gäller att det är en riktigt bra luftmadrass, ingen så´n man har i tält. Mera som en "air-bed"...
Om jag ska kunna sitta alls ngr minuter, då måste sittdynan med förstås. Den är inte så skrymmande. Går i nödfall även att ha som huvudkudde! Som läget är just nu räcker det dock inte med dynan. Även en ståstol modell mindre bör medtas. Om jag ska vara till ngn nytta i köket t.ex.   En så´n är ganska skrymmande.  Kryckor så klart! Och helst en cykel förstås! Pilates-bollen, oj den höll jag på att glömma!
Jag nämner inte alla inlägg, tns-apparater, mediciner, spikmattan och bett-skenan. För då tänker ni nog; Håll dig hemma Helena!
Faktum är att tanken slagit mig...och det är oftast där jag befinner mig.

Kan inte låta bli...

Kan inte låta bli att lägga upp den här videon. Fast jag vet att ni som läser här, säkert redan har sett den...
Tänkte att det passar bra i dag, på Vickans födelsedag  =)

Min nya Bibel

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag skulle återkomma till mat-frågan. Så nu gör jag det. Egentligen tycker jag att jag nästan inte kan äta bättre mat än vad jag redan gör. Mest grönt, lite lax, lite kyckling, mkt rotsaker och nästan alltid lagat i ugnen. Men, men bättre kan bli bäst. Dock känner jag att jag får ta lite i taget nu.  Funderar på att utesluta gluten helt, men provar att minska ner det minimum jag redan får i mig.
Jag har läst mycket om något som kallas IFD.  Åh nej, inte ännu en diet-förkortning!! Nja, både och. IFD är faktiskt svenska och står för InFlammationsDämpande mat.  Aha; precis vad jag behöver. Min tarm är ju inflammerad (Crohns) och mina fötter likaså. Eller iaf några stora senfästen däri.
Sagt o gjort. IFD.   I går kom boken jag beställt, av Sanna Ehdin. Svensk fil.dr och immunolog. En mat-bok för den självläkande människan. Så står det utanpå, och det kan ju inte vara bättre.
Nu är jag av naturen lite skeptisk till alla självhjälps-böcker, men när jag läser så känns det rätt. Här får man både en stor recept-del och en massa intressanta fakta. Enda "problemet" är väl  att jag redan nästan är där i min mathållning. Så vinsten för mina fötter kanske inte är så stor. Tror jag nog mera på magen. Och på lång sikt.
I dag har jag t.ex. gjort en av IFD-sopporna, som man ska äta en liten portion av en kvart före maten. I dag blev det broccoli, potatis, vitlök, lök och GURKMEJA!  Kokat i buljong och mixat. Supergott. Så gott att jag faktiskt tänkte äta bara det och skippa själva maten.  Gurkmeja, färsk ingefära, chili och vitlök - känner ni de dofterna så vet ni framöver att jag är i närheten...Det är fyra stora inom inflammations-dieten.
Buljong, ja det ska inte vara vanlig tärning från mat-butiken. Ekologisk fr hälsokosten. Och så ska det vara kokosolja som fettkälla. Låter ju hur skumt som helst, minns barndomens kokos-fett som vi gjorde is-choklad av. Som jag åt en hel plåt av och kräktes upp , som det kändes, flera plåtar av.   Men det här är ngt helt annat. Inga härdade fetter eller trans-fetter här inte. Den här fiiina kokos-oljan har kortare kedjor (?)  som är lättare för kroppens celler att absorbera. M.m.  m.m. m.m.  Den har jag ännu inte köpt.  Eftersom jag nu har så ont i fötterna att jag inte klarar att gå i affärer. Men jag ska köpa på mig en massa nyttigheter från en hälsokost-handel på nätet. Snart. När jag får lön. För det är ju inte gratis. Borde gå på högkostnadsskyddet...

Dubbel-sandwich

Min ålder brukar kallas sandwich-generationen. Oftast pga att man hamnar lite i kläm mellan åldrade, kanske sjuka föräldrar och barn o barnbarn som behöver hjälp i vardagen. I mitt fall blir det som en dubbel sandwich. Gammal mamma och funktionshindrad vuxen dotter. Som i mångt o mycket även är som ett barn(barn).
Håhåjaja. Åt båda håll är det nu ett boende som gäller. I ena fallet ett grupp-boende och i det andra ett kortids-boende (förhoppningsvis).  Men jag då?! Min kropp tar så mycket stryk av allt runt omkring - JAG BEHÖVER OCKSÅ ETT BOENDE MED INSATSER!!!  Eller, det gör jag väl inte. Fast det skulle inte vara fel med nå´n liten insats...
I morgon, när mamma är installerad och jag har packat ihop det som ska vara med till "kortis"; då tror jag att jag checkar in på Esplanadens B&B, där jag hoppas att room-service ingår.

Svullen söndag

MIna krämpor. Ja, jag har några stycken. Krämpor förresten, låter som om jag har gikt eller porter-tå eller liknande. Men det har jag inte. Inte ör-språng heller. Men några andra sjukdomar/smärttillstånd. I dag är det magen som är aktuell. Min Crohn-mage. Crohn är en riktig skit-sjukdom. I alla bemärkelser. Senaste åren har min tarm hållit sig lite mer på mattan än tidigare, pga tung medicinering. Men -  idag bråkar den. Svullen och öm och när jag sitter upp känns det om om tarmen är upptryckt långt upp i magsäcken. Den får liksom inte plats. Bubblig på ett mycket tråkigare sätt än champagne.
Jag håller nu alla tummar för att det inte är ett regelrätt skov, det kan jag gott vara utan. Har varken tid eller lust med det, tänker att jag skulle vilja se nå´n annan miljö än mitt eget badrum i sommar.
I dag när jag hälsade på mamma på sjukhuset, var hon lite ledsen. Hon börjar inse att det här blir besvärligt. Att hon inte kommer att klara sig alls på egen hand. Och att det kommer att ta lång tid, vi kan ju bara hoppas att det trots allt läker ihop.
Dottern var med hos mormor i dag, men efter 20 min blev det ju så långtråkigt att sitta där o sitta. Perfekt läge för en middags-lur. Jag kan bli så avundsjuk på K som bara sätter sig tillrätta, eller som i dag lägger sig på soffan, och bara SOMNAR. Snarkar högt och vederkvicker sig.  Mindfulness.2

Tror det räcker nu, eller?

Kanske att jag tycker att det räcker nu. I natt ramlade min lilla mamma (88) och bröt armen/axeln. Naturligtvis höger eftersom hon är strikt högerhänt. Det måste ju vara en del av lagen om all jävlighet? Det betyder att hon inte kan ta sig fram med rullatorn ens. Eller inte ens ta sig ur sängen förresten.
Nu ligger hon i en säng på hospitalet och är helt beroende av andra. I det här läget borde hon ha en dotter som var frisk o stark. Eller en dotterson i sta´n. Eller en dotterdotter med alla funktioner intakta. Men,så ser inte livet ut. Vi får hoppas på det bästa, och invänta vårdplaneringen på måndag. Hon är tapper min lilla mamma, det är ett som är säkert. Jag kan inte se ett liv utan henne.
För att inte dränkas i allt elände avstod jag i dag från att kontakta den sjuka dottern. Jag tar det i morgon istället. Vet ju att hon är omhändertagen där hon bor. Så jag tog  en cykeltur och tittade på allt folk på alla uteserveringar i sta´n.
Jag såg en skymt av mig själv när jag for förbi ett skyltfönster och kom att tänka på vad en av mina små adepter sa om mig i vintras. Då var jag den enda personalen som kom farande på cykel i halkan. Med kryckorna på pakethållaren. Då som nu. 
-Titta, där kommer hon, den där CYKEL-KRYCKAN!

Förresten, jag hann ju med en magnetröntgen av ryggen i morse också. En sak är säker; och det är att jag verkligen får valuta för landstingsskatten - alltid nå´t att glädjas åt!

Det kan alltid bli ÄNNU värre...

Jaha, vad ska jag säga. Se rubriken.
En av mina räddare i nöden vad gäller fötterna, är min diskmaskin. Att inte behöva stå och diska, något som just nu är en omöjlighet. I dag var maskinen fullastad och jag tryckte igång den. Trodde jag alltså. Den ville inte starta. Jag svor lite och började letandet efter bruksanvisningen. Som jag visste var jag hade. Eller inte. Fötterna var inte alls med på att springa runt o leta, så dottern o jag tog en cykeltur istället.

 Eftersom det är svettigt att cykla (enligt K), så hamnade vi vid Väståbadet. Eller bad o bad, ett "plaskställe" är det väl. Men fint med duschar också. Så på med simglasögonen o ner i det 30 cm djupa vattnet. Jag avstod. 
Hemma igen, så lyckades jag lokalisera bruksanvisningen och tog isär filter o andra grejer. Hittade en massa vatten längst ner i maskinen - ska väl inte vara där? Och då var klockan över 16, och det är semester-tider. Och mina fötter värker så tårarna kommer. Och ont i halsen har jag fått under dagen. Trött.
"Jag kan diska, mamma" hörs en liten röst. 
Bästa supporten, och den tar ingen hänsyn till varken kontors- eller semestertider.

Det kan alltid bli värre (uttryck från Närke)

Just när man tror att det inte kan bli så mycket värre, att smärtan håller sig still på den nivån som varit nu i snart ett år vad gäller fötterna - ja då händer det. Det BLIR värre. Så det här lilla inlägget är inget uppåt-tjack direkt. Funderade länge på om jag alls skulle skriva.
Men mina blogg-vänner påstår att det ska jag visst, även om det bara blir att häva ur sig. Spy.  En spya ut i bloggosfären. Visst. Ni får väl fösöka parera så gott det går.
Jag har flera smärtor. Nu handlar det om fötterna. Inflammerade plantar-senor, det vet ni väl vad det är? Och det som hänt nu är att jag även  fått ngn sorts inflammation på ett annat ställe i min sämsta fot. Förmodligen pga att jag felbelastar så grymt för att undvika smärtan från den första inflammationen. Jag är röd, svullen , varm och nå´t vansinningt tryck-öm. Kryckorna har åkt fram igen - bläh!
Eftersom jag inte tål anti-inflammatorisk medicin provar jag nu två saker.
1 En kort kur cortison (på doktorns inrådan förstås)
2 Att äta mat med anti.inflammatorisk effekt. Detta kommer jag att återkomma till. Betydligt roligare att skriva om än om mediciner...

Som sagt; inget uppåt-tjack. Men det är trevligt att höra dottern hojta framför tv:n, som förr i världen. Jag behöver inte åka till Astrid Lindgrens Värld, jag har den här i lägenheten =)