Det kan alltid bli ÄNNU värre...

Jaha, vad ska jag säga. Se rubriken.
En av mina räddare i nöden vad gäller fötterna, är min diskmaskin. Att inte behöva stå och diska, något som just nu är en omöjlighet. I dag var maskinen fullastad och jag tryckte igång den. Trodde jag alltså. Den ville inte starta. Jag svor lite och började letandet efter bruksanvisningen. Som jag visste var jag hade. Eller inte. Fötterna var inte alls med på att springa runt o leta, så dottern o jag tog en cykeltur istället.

 Eftersom det är svettigt att cykla (enligt K), så hamnade vi vid Väståbadet. Eller bad o bad, ett "plaskställe" är det väl. Men fint med duschar också. Så på med simglasögonen o ner i det 30 cm djupa vattnet. Jag avstod. 
Hemma igen, så lyckades jag lokalisera bruksanvisningen och tog isär filter o andra grejer. Hittade en massa vatten längst ner i maskinen - ska väl inte vara där? Och då var klockan över 16, och det är semester-tider. Och mina fötter värker så tårarna kommer. Och ont i halsen har jag fått under dagen. Trött.
"Jag kan diska, mamma" hörs en liten röst. 
Bästa supporten, och den tar ingen hänsyn till varken kontors- eller semestertider.