Säger bara en sak. Pär Johansson. Från Hudiksvall. Han är här i stan med sitt Glada gäng. Och jag var där. På teatern. Precis som en vanlig människa. Eller, kanske inte riktigt vanlig. Jag såg Elvis-föreställningen LIGGANDE! Och det var jag ensam om kan jag säga.
Innan var jag som vanligt lite orolig för att övrig publik skulle glo på mig och kommentera. Eller åtminstone notera. Det gjorde dom förstås. Men jag bjöd på det. Linkade in på mina kryckor, och la mig snällt på solsängen. Som N så gulligt släpade på. Två (2!) rullstolsplatser upptog jag o sängen. Lite ensamt var det, eftersom mitt sällskap satt ngr rader ifrån, men det glömde jag bort när spektaklet drog igång på scenen. Ett proffsigt spektakel.
Lite orolig var jag innan. För en annan sak än sängen. Att det skulle vara för nära på nå´t sätt. Krypa in under skinnet på mig. Med tanke på dottern o hennes funktionshinder. Men det gick bra, bättre än förväntat. Men hon ville inte följa med. Argumentet var "Jag gillar ju inte Elvis". Ett gott argument.
Kontentan av det hela: Det var exakt rätt ställe att vara lite annorlunda på, en tisdagkväll i oktober.
Men det var vågat! Och stackars dig som är så dålig att livet begränsas så mycket. Hoppas att du får bra dagar nu också!
SvaraRaderaheanku