Ett inlägg i transportdebatten. Ponera att jag ska transportera mig någonstans som inte är inom cykel-avstånd. Som kräver åkande med bil. Egen bil. Då gör jag som följer:
Samlar ihop alla saker som ska med. (Oftast kryckor, stå-stol, ett antal väskor/kassar). Lastar in detta i hissen och åker ner. Är det vinter, ställer jag av packningen på entréplan, och fortsätter ner i källaren. Är det annan årstid, går även jag av på entréplan. I källaren (alternativt utomhus) finns min cykel. In med den i hissen (om det är vinter alltså) och åka upp till entréplan. Nu har jag två val. Antingen försöka få med mig alla saker på cykeln, eller ställa alla saker vid bakdörren. Oftast försöker jag få med mig sakerna, för att minska på momenten. Sedan vinglar jag i väg till huset bredvid mitt. Där håller jag min "tag" mot en låsplatta, och vips så öppnas garageporten. Nu - ner i underjorden. Fortfarande vingligt med all packning. Väl nere vid min lilla röda bil, parkerar jag cykeln.Och låser den förstås. Lastar in allt i bilen. Kör iväg upp mot ytan, och håller återigen upp min "tag" mot en annan låsplatta. Porten öppnas; och jag är klar. Min lilla röda ser dagens ljus. Fullpackad. Alternativt ingår även det momentet att köra in på gården, hämta packningen vid bakdörren, lasta in den och köra iväg. Pust! Inte undra på att jag blivit så miljövänlig, jag cyklar nästan överallt. Och det handlar alltså inte bara om mina onda fötter. Bara nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar